Jaha då satt man här och kan inte sova, än en gång. Ska upp på jobbet klockan 7 och råkar vara pigg som en lärka. Inte är jag speciellt förbannad heller men kan berätta om en rätt kul sak som hände för någon helg sen.
Det var en fin söndagsmorgon i november och vädret var milt, inte mer än 16-17 minus. Jag och en tös rörde oss vinglade och hickande mot hennes lya. Enda tanken som existerade i mitt halvt bedövade huvud var: ”ÄNTLIGEN ska jag få till det!”.
Väl framme så slängde vi oss i hennes soffa och till min stora besvikelse slår hon på TVn och säger att hon vill kolla advokaterna på tv4+. Nedslagen och besviken sätter jag mig ner bredvid henne på soffan och börjar fundera på en plan. Efter en stund mumlar jag försiktigt att det var värst vad det var varmt och tar av mig tröjan. Jag sätter mig med armen runt hennes nacke och spänner mig, hoppas att hon kanske känner en muskel. Istället frågar hon ifall jag behöver gå på toa och nickar mot en halvskymd dörr i hallen. Jag svarar att jag hellre rör mig mot sovrummet och hon skuttar fnissande dit med mig i hasorna. Sen så har jag en blackout..
Det nästa minnet jag har var att vi legade i sängen och kelade, förspel tror jag det kallas i fjollträsk. Byxor ramlade mot golvet och då upptäcker jag att min nemesis och mardröm var på besök, vinballen. Jag rycker och sliter, smiskar och slår men ingenting hjälper. Som den gentleman man är så låter man inte sina egna bekymmer gå ut över andra så jag försöker göra det bästa av situationen. Jag släpper lös tornadotungan och låter den jobba, självförtroendet är på topp igen och jag känner att det går riktigt bra. Efter tre minuter hör jag ett välkänt ljud som vanligtvis brukar framkallas av farbröder i 50årsåldern med trånga luftpassager. Men inte den här gången. Det var min kära motpart som hade somnat. Jag blir förbannad och tänker att bättre kan jag och fortsätter en minut till, före jag också slocknar.
Efter en tid som jag uppskattar till ungefär tre timmar så drömmer jag att jag är och snorklar i Medelhavet då plötsligt en mussla greppar tag om näsan på mig och försöker äta upp den. Jag får ingen luft och vaknar. Omtöcknad öppnar jag ögonen och försöker utvärdera situationen. Vad jag får se liknade vid första anblick en ond skog, fick för mig att Bilbo och tretton dvärgar skulle springa förbi när som helst med ett gäng spindlar hack i häl. Allt jag såg var spindlarna. Jag märker att jag sitter fast. Limmad? I panik börjar jag rycka och slita så jag trodde att näsan skulle gå samma väg som herr Jacksons gjorde, men turen var med mig och jag slet mig lös. Nu börjar jag förstå vad jag satt fast i, fasttorkad. Med stor nyfikenhet i sinnet låter jag blicken försiktigt glida över magen och vad får jag se? En punkare i 35års åldern med hängpattar och antydan till mustasch. Så illa var det dock inte, hon såg rätt bra ut om man jämför med en padda i läppstift, en överkörd bäver eller Bert Karlsson. Gårdagens minnen börjar uppenbara sig, en i taget och sakta men säkert. Det var inte hon jag gick till sängs med? Tänker jag medan fumlar mig ur sängen. Jag sätter mig upp och försöker orientera mig fram till närmsta kran. Jag ser något som ser ut att vara ett kök och börjar stappla mig dit. Det är då lukten slår mig som en slägga i näsan. Under natten har diverse kroppsvätskor krupit sig upp i mina näsborrar och lukten jag kände kan liknas vid uringlaserade räkor som har fått ligga ute i solen i några timmar för länge en varm julidag. Jag kommer fram till köket letar febrilt efter en tillbringare eller dylikt. Jag hittar en smutsig kaffekanna och fyller den med 2 liter vatten som jag dricker upp snabbare än Ingvar Oldsberg kan förstöra ditt goda humör. Allteftersom fler minnen gör sig tydligare så gör sig också depressionen det, vinballe igen? Jag smyger ut ur lägenheten som om jag vore catwoman med fårskinnstofflor och lunkar sedan hem med gråten i halsen.
Jani en alldeles för lång historia senare sitter man fortfarande här alldeles för pigg. Klockan har hunnit bli två och jag är less på att skriva. Natti
Det var en fin söndagsmorgon i november och vädret var milt, inte mer än 16-17 minus. Jag och en tös rörde oss vinglade och hickande mot hennes lya. Enda tanken som existerade i mitt halvt bedövade huvud var: ”ÄNTLIGEN ska jag få till det!”.
Väl framme så slängde vi oss i hennes soffa och till min stora besvikelse slår hon på TVn och säger att hon vill kolla advokaterna på tv4+. Nedslagen och besviken sätter jag mig ner bredvid henne på soffan och börjar fundera på en plan. Efter en stund mumlar jag försiktigt att det var värst vad det var varmt och tar av mig tröjan. Jag sätter mig med armen runt hennes nacke och spänner mig, hoppas att hon kanske känner en muskel. Istället frågar hon ifall jag behöver gå på toa och nickar mot en halvskymd dörr i hallen. Jag svarar att jag hellre rör mig mot sovrummet och hon skuttar fnissande dit med mig i hasorna. Sen så har jag en blackout..
Det nästa minnet jag har var att vi legade i sängen och kelade, förspel tror jag det kallas i fjollträsk. Byxor ramlade mot golvet och då upptäcker jag att min nemesis och mardröm var på besök, vinballen. Jag rycker och sliter, smiskar och slår men ingenting hjälper. Som den gentleman man är så låter man inte sina egna bekymmer gå ut över andra så jag försöker göra det bästa av situationen. Jag släpper lös tornadotungan och låter den jobba, självförtroendet är på topp igen och jag känner att det går riktigt bra. Efter tre minuter hör jag ett välkänt ljud som vanligtvis brukar framkallas av farbröder i 50årsåldern med trånga luftpassager. Men inte den här gången. Det var min kära motpart som hade somnat. Jag blir förbannad och tänker att bättre kan jag och fortsätter en minut till, före jag också slocknar.
Efter en tid som jag uppskattar till ungefär tre timmar så drömmer jag att jag är och snorklar i Medelhavet då plötsligt en mussla greppar tag om näsan på mig och försöker äta upp den. Jag får ingen luft och vaknar. Omtöcknad öppnar jag ögonen och försöker utvärdera situationen. Vad jag får se liknade vid första anblick en ond skog, fick för mig att Bilbo och tretton dvärgar skulle springa förbi när som helst med ett gäng spindlar hack i häl. Allt jag såg var spindlarna. Jag märker att jag sitter fast. Limmad? I panik börjar jag rycka och slita så jag trodde att näsan skulle gå samma väg som herr Jacksons gjorde, men turen var med mig och jag slet mig lös. Nu börjar jag förstå vad jag satt fast i, fasttorkad. Med stor nyfikenhet i sinnet låter jag blicken försiktigt glida över magen och vad får jag se? En punkare i 35års åldern med hängpattar och antydan till mustasch. Så illa var det dock inte, hon såg rätt bra ut om man jämför med en padda i läppstift, en överkörd bäver eller Bert Karlsson. Gårdagens minnen börjar uppenbara sig, en i taget och sakta men säkert. Det var inte hon jag gick till sängs med? Tänker jag medan fumlar mig ur sängen. Jag sätter mig upp och försöker orientera mig fram till närmsta kran. Jag ser något som ser ut att vara ett kök och börjar stappla mig dit. Det är då lukten slår mig som en slägga i näsan. Under natten har diverse kroppsvätskor krupit sig upp i mina näsborrar och lukten jag kände kan liknas vid uringlaserade räkor som har fått ligga ute i solen i några timmar för länge en varm julidag. Jag kommer fram till köket letar febrilt efter en tillbringare eller dylikt. Jag hittar en smutsig kaffekanna och fyller den med 2 liter vatten som jag dricker upp snabbare än Ingvar Oldsberg kan förstöra ditt goda humör. Allteftersom fler minnen gör sig tydligare så gör sig också depressionen det, vinballe igen? Jag smyger ut ur lägenheten som om jag vore catwoman med fårskinnstofflor och lunkar sedan hem med gråten i halsen.
Jani en alldeles för lång historia senare sitter man fortfarande här alldeles för pigg. Klockan har hunnit bli två och jag är less på att skriva. Natti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar